Nu har det gått snart 6 månader sen jag införskaffade min nya bärbara dator, en HP tx1270eo med touchscreen, fingeravtrycksläsare å en massa roliga tillbehör. Självklart följde det även med en installation av Windows Vista. Home Premium för att vara exakt.
Suck tänkte jag, som för det första föredrar en trevlig linux-distrubition och som för det andra inte alls hade några positiva erfarenheter av Vista. Och omedelbart vid första uppstart viasde det sig att mina farhågor var berättigade. Gränssnittet var visserligen snyggare än det gamla, men den nya startmenyn var bedrövlig och all "snygg" grafik drog en hel del kraft ur datorn. Dessutom var man tvungen att bekräfta att man verkligen ville skapa en mapp i C:/Program 3 gånger.
Som tur är gick det mesta att åtgärda. Efter lite säkerhetsinställningar för mitt konto, en övergång till det inte allt för moderna gränssnittet från win2000 och en inaktivering av skrivbords-gadgetsen blev det lite bättre fart på datorn och man började känna igen sig.
Det fanns trots allt delar av det nya operativsystemet som fick mig att stanna kvar. Tablet-funktionerna var bra integrerade och fungerade smidigt. Media Center likaså. Det var bökigt att navigera sig fram för att ändra upplösning och egenskaper för anslutna skärmar, men operativet kom ihåg vilka inställningar man önskade och anpassade sig ganska bra per automatik till skillnad mot Windows XP som är lite sämre på den biten. Dessutom följde det med en del vettiga säkerhetsfunktioner som kompletterat med ett virusprogram klarade av det mesta ganska bra.
Med andra ord verkade inte operativsystemet så dumt när man väl lyckats konfigurera om det efter sina egna önskemål. Men det fanns fortfarande ett par avgörande problem.
Hastighet och kompatiblitet.
Jag har väldigt svårt att förstå tanken bakom verifieringen av alla drivrutiner som gjorde att myket hårdvara plötsligt inte var kompatibelt längre. Och mjukvaran likadant. Jag fick verkligen klura för att få en del spel att fungera och det var helt omöjligt att installera en gammal version av Acrobat Reader Pro.
Till sist var det ändå hastigheten som satte sista spiken i kistan. Eller avsaknaden av hastighet snarare. Man fick ju vänta på precis allting - och det är inte aceptabelt på en helt ny 13-tusen kronors dator.
Som ni ser i posten innan denna så har jag nu lyckats gå över till Windows XP. Skönt. Inte lika smidigt måhända men mycket snabbare och mycket kompatiblare. Ett helvete att finna drivrutiner till just min dator men nu fungerar allt (nästan). Där Vista ställde in upplösning och uppdateringsfrekvens per automatik då jag kopplade datorn via VGA till LCD-tv:n kan man inte ens manuellt välja rätt i XP. Men det är nog mer ett Nvidia-problem.
Suck tänkte jag, som för det första föredrar en trevlig linux-distrubition och som för det andra inte alls hade några positiva erfarenheter av Vista. Och omedelbart vid första uppstart viasde det sig att mina farhågor var berättigade. Gränssnittet var visserligen snyggare än det gamla, men den nya startmenyn var bedrövlig och all "snygg" grafik drog en hel del kraft ur datorn. Dessutom var man tvungen att bekräfta att man verkligen ville skapa en mapp i C:/Program 3 gånger.
Som tur är gick det mesta att åtgärda. Efter lite säkerhetsinställningar för mitt konto, en övergång till det inte allt för moderna gränssnittet från win2000 och en inaktivering av skrivbords-gadgetsen blev det lite bättre fart på datorn och man började känna igen sig.
Det fanns trots allt delar av det nya operativsystemet som fick mig att stanna kvar. Tablet-funktionerna var bra integrerade och fungerade smidigt. Media Center likaså. Det var bökigt att navigera sig fram för att ändra upplösning och egenskaper för anslutna skärmar, men operativet kom ihåg vilka inställningar man önskade och anpassade sig ganska bra per automatik till skillnad mot Windows XP som är lite sämre på den biten. Dessutom följde det med en del vettiga säkerhetsfunktioner som kompletterat med ett virusprogram klarade av det mesta ganska bra.
Med andra ord verkade inte operativsystemet så dumt när man väl lyckats konfigurera om det efter sina egna önskemål. Men det fanns fortfarande ett par avgörande problem.
Hastighet och kompatiblitet.
Jag har väldigt svårt att förstå tanken bakom verifieringen av alla drivrutiner som gjorde att myket hårdvara plötsligt inte var kompatibelt längre. Och mjukvaran likadant. Jag fick verkligen klura för att få en del spel att fungera och det var helt omöjligt att installera en gammal version av Acrobat Reader Pro.
Till sist var det ändå hastigheten som satte sista spiken i kistan. Eller avsaknaden av hastighet snarare. Man fick ju vänta på precis allting - och det är inte aceptabelt på en helt ny 13-tusen kronors dator.
Som ni ser i posten innan denna så har jag nu lyckats gå över till Windows XP. Skönt. Inte lika smidigt måhända men mycket snabbare och mycket kompatiblare. Ett helvete att finna drivrutiner till just min dator men nu fungerar allt (nästan). Där Vista ställde in upplösning och uppdateringsfrekvens per automatik då jag kopplade datorn via VGA till LCD-tv:n kan man inte ens manuellt välja rätt i XP. Men det är nog mer ett Nvidia-problem.
Kommentarer